Ett träds historia
Under min barndom hade vi ett antal aprikosträd som växte i spaljé mot en södervägg vid stallet. På somrarna kunde vi njuta av färska aprikoser, gjorde aprikosmarmelad ”Marillenmarmelade” och härliga ”Marillenknödel”.
För många år sedan köpte jag ett aprikosträd när jag var på besök hemma i Österrike, beskar det, så det fick plats i min resväska och tog det med mig hem till Sverige.
Vi planterade det i södersluttningen mot den gamla trädgårdsmuren. Då var det fortfarande hästhage där och trädet skymdes av höga brännässlor och växte sakta under de första åren. Det blommade ibland men bar aldrig frukt.
När vi sedan återskapade trädgårdsanläggningen hamnade aprikosträdet innanför växthuset vi byggde vid muren.
Trädgårdsmästaren Anders gav trädet den bästa omvårdnaden så det blev stort och bredde ut sig under de kommande åren.
Under soliga dagar tidigt på våren, när det fortfarande blåser kalla vindar ute är det högsommartemperaturer i växthuset.
Det är då, någon gång i mars som aprikosträdet är översållat med små skira blommor och det doftar ljuvligt i hela växthuset.
Finns det insekter som pollinerar kan det bli en fin skörd under sommaren.
För några år sedan var trädet fullt av frukter och jag såg framemot att kunna skörda egna aprikoser. Men varje gång jag kom dit var de mogna frukterna borta. Jag tyckte det var inte likt Anders att ta hela skörden, tills jag en tidig morgon upptäckte tjuven.
En liten ekorre kom springande med en aprikos mellan framtassarna…
Nu är trädet i full blom igen och vi hoppas på en riklig skörd i sommar så att vi kan njuta av egna solmogna aprikoser.
Den som planterar ett träd har inte levt förgäves (kinesisk ordspråk)